För runt 25 år sedan startade en tysk organisation ett skol- och rehabiliteringscenter för blinda i Padhar, som ligger omkring 15 kilometer från Shahpur i Madhya Pradesh. Eftersom åren gick förändrades arbetet och barn och ungdomar med olika funktionshinder fick komma hit och få hjälp och gå i skolan.
Idag bor det drygt 90 barn och ungdomar på detta handikappcenter. Blinda, döva, rörelsehindrade och med mentala handikapp. Dessa barns framtid är svår att förutse. De handikappades 
situation är mycket utsatt och svår i dessa fattiga bygder, men här får de ett hem, mat och kläder.
De får också god utbildning och hjälp med sitt handikapp. Målet är att alla ska lära sig hantera sin situation för att finna en väg ut i samhället och kunna klara sig själv så gott det går. Detta är deras enda chans till ett drägligt liv och en bättre framtid. Många av dessa barn har inte något hem att återvända till, utan är helt beroende av den hjälp de kan få på centret. Deras enda fasta plats i tillvaron är Skol- och Rehabiliteringscentret i Padhar.
Här finns en blindskola där de blinda får lära sig skriva och läsa blindskrift. Detta öppnar upp hela livet för dem. Flera av eleverna har blivit mycket duktiga och kan nu även hjälpa sina kamrater. De döva har också sin egen skola där de får lära sig teckenspråket och läsa vidare. Många är mycket intelligenta. Under åren är det ett stort antal som har gått ut i arbetslivet och klarar sig bra. De barn och ungdomar som har andra fysiska handikapp ges också möjlighet till utbildning.
Under 2009 gjorde Barn i Nöd en större renovering av hela handikapphemmet genom hjälp vi fått från Radiohjälpen.
Följ med oss in på Padharhemmet, klicka här
Barnen från Ebenezer Home i Shahpur
Under pandemin kunde skolhemmet Emanuel Ebenezer Home i Shahpur inte längre vara öppet och barnen blev tvungna att flytta. Barnen som bott på skolhemmet och som har familjer flyttade hem, men de barn som vuxit upp där och som Barn i Nöd har ett speciellt ansvar för hade ingenstans att ta vägen. Vi ordnade då att de fick flytta till Padharhemmet. Barnen blev snabbt goda vänner med de barn och ungdomar som fanns kvar på Padharhemmet under pandemin och det ordnades också så att de kunde börja i en skola i Padhar.
Hela arrangemanget fungerade mycket bra och vi kunde då i ordningställa två rum på Padharhemmet där Ebenezer-barnen fick flytta in permanent. Barnen trivs och det går mycket bra för dem i sin nya skola.
De nio barn/ungdomar som nu finns kvar av ”Ebenezer-barnen” har vuxit upp tillsammans på Ebenezer Home och är som en stor syskonskara. De bor kvar på hemmet tills de blir gamla nog att utbilda sig och få arbete eller att de gifter sig och på så sätt får en ny familj och går vidare i livet.
Prem
Prem är en 13-åring indisk pojke som går i sjätte klass. Han kommer från en by som heter Dangrapatha, som ligger fyra mil från Padhar. Hans pappa är jordbrukare men hans mark är inte den bästa. Familjen är helt beroende av regn om de överhuvudtaget ska få någon skörd. Mamman sköter hemmet förutom att hon också hjälper till med jordbruket. Prem har en bror och tre systrar och han är yngst i familjen.
Prem gick i byskolan fram till femte klass men han berättade att det inte var lätt för honom. Speciellt under regntiden då hela familjen var mycket upptagna med jordbruket. Prem kan inte böja sina ben som vanligt. Knäet böjer framåt istället för bakåt och det medför att han inte kan gå.
När han var tre år gammal, och fortfarande inte kunde gå, tog hans föräldrar honom till en läkare. Läkaren konstaterade att han vid födseln hade haft polio. Föräldrarna hade inte tagit honom till sjukhuset för behandling på grund av att de saknade pengar.
Prem bor nu på handikapphemmet i Padhar och han är duktig i skolan. Han tycker om alla ämnen. Han är en lugn och tyst pojke som gillar sport. Han drömmer om att bli en bra dansare. Det är viktigt för Prem att kunna klara sig själv och kunna ta sig till och från skolan själv. Därför skulle han vilja köpa sig en trehjuling så att han inte behöver vara beroende av hjälp hela tiden. Prem har fått större självförtroende sen han kom till hemmet i Padhar. Han har nu tillfälle att kunna visa upp sina talanger och han kan också tävla med de andra barnen och ungdomarna i skolan.
