Under två veckor i början av september hade jag förmånen av att ha sex svenska ungdomar med mig i Amazonas. Det var två intensiva veckor då de fick uppleva mycket av vad Amazonas har att erbjuda, besöka platser och träffa många människor. Det var så fint att se hur de direkt dök in i barngrupperna, lekte och var tillsammans med barnen. Även om de inte kunde tala med varandra på samma språk, så såg man ändå vilken fin kontakt de fick.
Gruppen bestod av Albert, Rebecka, Daniel, Signe, Maja och Gabriel. Tre av dem känner jag väl, då de är mina syskonbarn, och för mig kändes det fantastiskt att få visa dem det arbete som jag under så många år varit del av. De fick möjlighet att möta många av mina nära vänner och besöka platser och byar där jag har en stor del av mitt hjärta.
Värmen i Amazonas var de nog inte helt förberedda på. Det har varit mycket 
varma månader i Amazonas och flera dagar var temperaturen över 40 grader. Men värmen till trots så spelade de fotboll, de sjung sånger på portugisiska, spelade drama, dansade och lekte med barnen. Det var två veckor då de fick följa med och arbeta tillsammans med Ray of Hope ute i byarna i djungeln, då vi var ute fyra dagar på floden och bodde i hängmattor på båten.
Vi besökte indianbyar, fiskade piraya, vandrade i djungeln, 
delade ut matpaket och kläder vi haft med oss från Sverige och mycket mer. Självklart fick de också besöka och träffa barnen på våra center Kärlekens Hem och Lyckliga Barn.
Nu har det gått några månader sen de kom hem och jag frågade några av dem hur de ser tillbaka på resan och det som de fick uppleva.
”Resan var för mig så mycket mer berörande än vad jag vad beredd på. Kontrasterna mellan att få vara hemma hos familjer som gått igenom fruktansvärda saker och sedan nästa dag ligga på en flotte i floden och sola, bada och äta gott var utmanande. Att få möta barn där en kram betyder allt och att få ge den kramen förändrar en.
När vi var på Kärlekens hem så träffade vi en tjej som hette Sofia som var så otroligt vacker. Det var svårt att förstå 
varandra, men hon sa till Maja att hon ville att hon skulle bli hennes mamma. Hon kom sedan till mig och sa samma sak. Hon ville att vi skulle ta med henne hem. Det gjorde så ont i hjärtat att inte kunna svara ”följ med till Sverige” för i ett sånt läge är det allt man vill.”
Signe Matsson
”Amazonas var så otroligt spännande. Alla människor vi mötte var så varma och välkomnande. Det var en helt ny upplevelse för mig att komma till Kärlekens Hem. Lite spänd och nervös var jag, men det släppte snabbt. Kommer aldrig glömma när barnen hade sjungit för oss. Då sprang en liten tjej på kanske fyra år fram till mig och kramade hårt om mina ben. Efter det blev det fler och fler kramar, men just den satte sig extra i 
hjärtat.
Alla barn vi träffade på centret Lyckliga Barn var så glada. Vi lekte och ritade med dem. Skrattade och kramades mycket. Där var det speciellt två tjejer som följde mig överallt där jag var. Det var jätteroligt, men samtidigt svårt då man ville prata med dem. Coolt dock hur man kunde mötas, skratta och leka fastän vi pratade helt olika språk.
Jag fick också möjligheten att berätta för en grupp tonårstjejer om mitt liv och den resa jag gjort. Det ledde till att en tjej på runt fjorton år öppnade upp och berättade sin historia. Kändes fantastiskt att få sprida hopp till dem som lever under helt andra förhållanden än sig själv.
Det var svårt, men också fint, att möta människor som lever 
utan allt som vi här hemma förväntar oss att ha. Trots att de saknade så mycket var de så glada, visade sån tacksamhet och öppnade upp sina hem för oss.
Jag vill absolut åka till Brasilien igen, träffa alla och besöka platserna igen! Att nu titta tillbaka på alla bilder som togs, får mig att längta tillbaka och vilja träffa alla igen.”
Rebecka Pettersson
Karin Johansson
